Följande utdrag ur ett brev
får tjäna som ingress till några tankar kring att
sjunga Gluntar.
Bäste HL
Mitt namn är A S och jag
kommer från Fagersta. ... På gymnasiet studerade jag
på det naturvetenskapliga programmet utökat med
åtskilliga timmar musik. En dag introducerade min piano- och
sångpedagog mästerverket Gluntarna för mig. Jag
förälskades direkt i styckena, och valet av studieort blev
efter det knappast svårt.....
Detta brev sändes i höstas till den nybildade Glunt-Akademin
i Uppsala, bildad av några seniora sångare i Uppsala.
”Glunt-Akademin instiftades 2005 i Uppsala med syfte att stimulera
intresset för Gluntarna och deras miljö. Speciellt vill
Glunt-Akademin genom sin verksamhet inspirera yngre sångare och
musiker att hålla denna tradition levande” (GluntAkademins
programförklaring).
Är Gluntsång med pianoackompangemang fortfarande intressant
för ungdomar i skolor och för körsångare oavsett
ålder?
Finns det fler gymnasister som skulle kunna glädja sig åt
att ha Gluntarna med sig i sitt musikaliska bagage i livet?
För att få svar på dessa frågor och för att
stimulera intresset inbjuder nu Glunt-Akademin till ett
endagsseminarium vid Eklundshof i Uppsala måndagen den 16 april
dit musiklärare, körledare och intresserade sångare och
pianister är välkomna – Se separat annons samt även
information på www.gluntarna.se.
Vilka anledningar finns det idag till att ägna sig åt
Gluntsång och spel? Det är ju en samling duetter med
ackompangemang som skrevs av Gunnar Wennerberg för över 150
år sedan! Jag listar några goda skäl till att
hålla Gluntarna levande.
Att framföra Gluntar:
- Kan glädja både exekutörer och
åhörare och bidra till trivsam underhållning i olika
sammanhang
- Ger god röstträning och träning i
duettsång med ackompanjemang
- Utvecklar personligheten och tryggheten i att våga
framträda
- Öppnar dörrar till körer, musikliv och
studieorter
- Ger insikt i att Wennerbergs texter har aktualitet
även idag: det handlar om studierna, olycklig kärlek, festen,
studielånen, sorgen, naturen, livet efter detta mm
- Visar att det finns musikalisk kvalitet och mer än
”Här är Gudagott att vara” att hämta från de 30
duetterna (29 duetter och en avslutande monolog för att vara exakt)
- Är uppskattat även utanför Uppsala regionen
– Gluntarna lever faktiskt i samtliga Nordiska länder
- Kort och gott: Gluntarna kan bli en inspiration för
utövare och för lyssnare. Musiklärare och körledare
kan genom en Gluntlektion eller Gluntpresentation skänka
inspiration såsom brevet ovan vittnar om eller såsom Togny
Lindgren beskriver i bifogade citat från boken Pölsan.
Välkomna med synpunkter och naturligtvis till seminariet med teori
och Gluntsång i april!
Hans Levander, läkare
Hedersglunt i Glunt-Akademin
Torgny
Lindgren. ”Också duetter kan skänka avsevärd
tillfredsställelse, sade Robert Maser. Man ska inte förakta
duetter.
Då öppnade Lars Högström sin trenchcoat och slet
upp två häften i kvartoformat ur innerfickan.
Av en ren tillfällighet, herr Maser, sade han, har jag här en
samling sånger för två mansröster, rent
händelsevis.
Och han räckte Wennerbergs Gluntarne till Robert Maser, som genast
började bläddra, läsa och nynna. /---/
Och snart sjöng de, först en aning trevande och
återhållet, sedan med full kraft och stark inlevelse,
exemelvis ´Ingenstäds i vida världen finns en
vrå, där man hela dygnet om kan leva så utan risk och
immerbadd gå på just som turkar och få heta folk
ändå´ och ´Jag är orolig i själ och
sinne. Vart skall det väl taga vägen till slut?´.
När de äntligen unnade sig en andhämtningspaus var deras
samtalston en helt annan än den varit före
sången.´ /Torgny Lindgren: Pölsan, 2002, s 91/