Glunt IV En månskensnatt på Slottsbacken

Tempobeteckning:
   Moderato = måttligt; i medeltempo ( ”lagom”)

Stickord i W:s kommentarer:
”Se vilken glans utöver land och stad”, Parken och Fyrisslätten. Sandgropen, Tullen och perukmakar Rosengren, Badhuset, Kungsängsroten, skummande Fyris, Fördärvet och Flottsund, kvarnen, promenaden, hamnen, ”undsätts nu hela Uppsala län”, Observatoriet, Stadens dike, Lambys.

Översättning till tyska, esperanto och transpiranto
 
Den intresserade hänvisas till Herdins trevliga uppsats om Flustret. Herdin, K.W.. Gammalt och nytt. 2. Uppsala 1937. Sid. 193 f. (JO)


"Himlen är klar och var stjärna myser
vänligt emot oss ner.."
Hur ska man översätta "myser", t ex till danska?
I Siersteds Opplysninger och Ordforklaringer översätts det med smiler, som ju betyder "ler". Det är väl rätt men finns det inte en nyans som skiljer ler och myser?

" I SAOB: står om "mysa: "le, utan att därvid göra ngn större rörelse med munnen l. ansiktets muskler o. i sht med mer l. mindre slutna läppar, småle; ofta ss. uttryck för belåtenhet, välvilja o. d.; äv. med särskild tanke på det uttryck i ögonen som åtföljer ett småleende; osv."
Kan detta bidra till tolkningen av sången?


"Cecilia Wasa"
Typiskt för Wennerbergs glädje i att blanda stilar och känslor. Även om Cecilia var vacker var det för dåtida lyssnare inte i första ett romatisnkt skimmer kring hennes namn. Wikipedia berättar:
Vid nitton års ålder orsakade Cecilia det så kallade Vadstenabullret, genom att hon vid sin syster Katarina Vasas bröllopsfest (gift 1559 med Edzard II av Ostfriesland) på Vadstena slott uppenbarligen delat säng med brudgummens bror, Johan av Ostfriesland. En drabant berättade för hertig Erik att han sett Johan krypa in genom Cecilias fönster. Nästa natt lade man sig på vakt och Johan kröp in igen. När man rusade in på kammaren och grep Johan hade han hosorna nere och han kastades i fängelse i nio månader. Cecilia klagade senare på att fadern, Gustav Vasa, hade slitit allt håret av henne, och Erik anklagade kungen för att ha velat "slå halsen sönder" på henne.

Efter denna skandalösa händelse gifte sig Cecilia sommaren 1564 med markgreve Kristoffer II av Baden-Rodemachern.[1] Markgreve Kristoffer var fältöverste hos Erik XIV, men även herre över närmare 24 byar och städer i Luxemburg och Lothringen. Hans bror styrde över Baden-Rodemachern.

Fortsättningen av hennes liv var fylld med andra sorters skandaler som det för alltför långt att referera här.
Om Cecilia Wasa

Carl von Zeipel  gav år 1846 ut romanen Cecila Wasa. Det var nog denna aktualisering av den gamla prinsessan som gjorde det naturligt för Wennerberg att nämna henne som en välkänd person.

"Kors vad den Kræmer är bra för staden..."

Robert Fredrik von Kræmer var landshövding i Uppsala 1830-1862.  Bland de många särskilda åtgärder, som under hans långvariga styrelsetid kom länet eller delar av det till godo, i väsentlig mån eller helt och hållet på hans initiativ, må nämnas uppmuddringar av Fyris, Enköpings- och Örsundsåarnas nedre lopp och passagerna vid Erikssund och Stäket samt bildandet av bolag för ångbåtsförbindelse med Stockholm för Uppsala, Enköping och Örsundsbro, borttagandet av alla större och en mängd mindre backar på de allmänna landsvägarna, ett 40-tal sjösänkningar samt upprensningar av vattendrag, varigenom tillsammans omkring 25,000 tid jord blev odlingsbara.
På Kræmers initiativ framställdes till rikets ständer de för hela landet betydelsefulla kungliga propositionerna 1840 om upprättandet av ett lantbruksinstitut vid Ultuna, 1844 om stamholländeriers uppsättande i olika delar av riket och 1856 om en geologisk undersökning av fosterjorden. Flera av ovannämnda allmännyttiga företag erfordrade offentliga penninganslag, för vilkas utverkande Kræmer måste energiskt använda hela sitt inflytande hos regeringen samt vid riksdagarna. Vid dessa insattes han flera gånger av ridderskapet och adeln till ledamot i utskott, såsom statsutskottet 1844 och 1847 samt särskilda utskottet 1853 för brännvinslagstiftningen. Allmänna lantbruksmöten i riket tillkom på grund av Kræmers motion hos Lantbruksakademien.

1866 gav han ut Mina lefnadsminnen. Länet visade honom sin tacksamhet bland annat genom att dess hushållningssällskap 1863, med särskild tanke på hans kraftiga åtgärder till lindring av nöden under missväxtåren 1844-45, beslöt bildandet av "Landshövding von Kræmers understödsfond för missväxtskadade inom Uppsala län".


Robert von Kræmer dog 1880 och ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Om von Kræmer, se även W:s Inledning s. 9.

Bysatt: fsv. bysätia, bisätia, af mnt. bisetten, sätta afsides, inbura;
 (i fråga om utländska förh. samt sv. förh. t. o. m. 1878) (för gäld) låta taga (ngn) i fängsligt förvar (för att på detta sätt frampressa betalning); förr ngn gg äfv. med afs. på sak: belägga med kvarstad. VRP 1655, s. 934.


Kyss honom inte! - Jag känner karlen;
han tuggar tobak och är ett svin.
Syftar enl. Einar Malm på juvenalen Anders Ångström, som var observator. Malm kommenterar: "den juvenaliska tonen var lindrigt sagt ogenerad!" (Men med glödande runor s. 316)

 

Tillbaka till innehållsförteckningen
Tillbaka till första sidan