Sten Selander
 
Sten Selander skrev ”Till Gunnar Wennerberg – Vid Juvenalordens Minnesfest den 20 oktober 1917”, Sten Selander framförde en länge dikt som börjar med en hyllning till Uppsala och sedan fortsätter:
 
”Och så blev marken själv besjälad
och så fick själva mullen helgd.
Den sången, anad mer än spelad,
den sagan, drömd långt mer än täljd,
den stiger stum på våra läppar
och flyr för våra valna ord,
men tonar ut ut klockors kläppar
och blommar fram ur Slättens jord
lätt som det dis, en majkväll ångat,
svagt som en månskensstråles färg.
Du ensam har dess dagglans fångat,
Du ensam, Gunnar Wennerberg!
 
Du, den älskvärdaste magister
som blomstrat i magistrars stad,
som risar våra fel och brister
med majgrönt löv och rosenblad
och ger oss i din bok vår läxa
där fritt som blommor tecknen växa
och skönhet bor i varje rad –
hav tack för allt, för att du givit
gestalt åt det, som fyllt vårt bröst
med lust och saknad, att du blivit
vår egen andes ton och röst!
Den timme, då det har förklingat,
ditt ljusa, djupa strängaspel,
skall aldrig slå, ty du har bringat
vår stad det ord, som tytt dess själ.
Du fångade den dubbla flamman
av tankeglöd och valborgsbål
och vårens vemod vävdes samman
med glädjen till en stor symbol.
Och hände undret, att de unga
förgäto dig, sin anings vän,
och teg din sång på deras tunga –
så skulle alla stenar sjunga
om Glunten och Magistern än!
……….
Så låt oss då inom oss bygga
det tankens ljusa glädjerike
vars helga mark vi trampa trygga
som Gluntens och Magisterns like!
Det bloss, som knappast syns om dagen,
sitt sken i natten vida sprider.
Ju hårdare, dess större tider,
dess stoltare att ej bli slagen!
Så låt oss visa tidens trälar
att vi ej schackra bort för pengar
en enda bokstav av den dikt
vars hem har blivit våra själar
och vars försvar mot prosans drängar.
kamrater, är vår höga plikt –
att det ej var blott övermod
som knäcks, då mödans dag är inne
men att vart ord uti vårt sinne
står skrivet med vårt eget blod!
Då kunna vi med stolthet känna
hur heta alla pulsar bränna,
då får vår glädje must och märg.
Då kunna manligt vi bekänna
din lära, Gunnar Wennerberg!
 
Dikten i sin helhet återgiven i ”Diktens Uppsala. En antologi av Teddy Brunius”. Bonniers Stockholm 1947.
Denna dikt kommenteras av Einar Malm på denna länk: www.gluntarna.se/Einar_Malm.html


Tillbaka till innehållsförteckningen
Tillbaka till första sidan