Kompletteringar till W:s kommentarer till Gluntarne

W:s Inledning
W:s kommentarer

Vi har nedan samlat upplysningar om personer och annat, som omnämns i gluntarna som inte är välkända i dag och inte förklaras av W. Vi tar upp dem i ordning efter den glunt där de första gången nämns. Denna sida kommer att kompletteras efter hand. Vi välkomnar tips från läsarna.

Vi har nedan i början på varje gluntkommentar arbetat in hänvisningar till Wennerbergs egna kommentarer och till hans Inledning med sidhänvisningar till den utgåva, som finns återgiven på denna hemsida.

Vi har efter tillstånd från JO:s stormästare arbetat in kommentarer från textdelen av Juvenalordens utgåva av Gluntarne 1949. Sådana stycken avslutas med markeringen (JO). Kommentarerna i JO-utgåvan gjordes av Ejnar Haglund och Lennart Grönberg. (Samlarens bibliografi 1956, även i  litt-fört i utgåvan av Gluntar med Josephsons teckningar).

Under varje glunt anges inledningsvis om den finns översatt och återgiven på denna hemsida under
Om Gluntarna i Ord och Ton/Translations
, dock anges detta ej betr. översättningar till engelska, finska och isländska, som flertalet gluntar har översatts till.

Glunt I: Storglunten (I anledning av Magisterns och Gluntens första bekantskap)
Titel i manus: Skål för en sådan vår.

Denna glunt behandlas ingående av Lars Lönnroth i ett kapitel i Den dubbla scenen,
s. 227-234 i andra uppl. från 2007

Glunt II Glunten blir Juvenal


Glunt III: Uppsala är bäst
Titlar i manus: Nattsölet resp Månen hjälper dem ut från "Norbergs"


Glunt IV En månskensnatt på Slottsbacken


Glunt V Glunten på föreläsning

Glunt VI En solnedgång i Eklundshofs-skogen

Stickord i W:s kommentarer:
”Här i naturens sköte”
Översättning till tyska och esperanto

Kommentar till Glunt VI

”Vad det är skönt ändå” skrevs enl. W:s kommentarer till Glunt VI vid en sten utmed skogsbäcken vid en vacker hålväg till Eklundshof från vägen som gick fån slottstullen till hospitalet. Stenen ligger fortfarande kvar, påpekas i boken Pärlor och märkvärdigheter i Uppsala (2016) som ger oss följande bild. Så det är bara att provsitta den och få poetisk inspiration, föreslår författarna Karl G. och Lilan Fredriksson och Lars-Åke Skagegård.


Melodin är hämtad från en duettino ur operan Elisa e Claudio av Mercadante, som trycktes med svensk text i Stockholm några år före Gluntarnes tillkomst.
(Folke Bohlin i texthäfte till Richard Ringmars och Carl-Olof Jacobsons cd med Gluntarne.)

Herdin (1935) om Eklundshof. Herdin identifierar vilka kyparna var på Eklundshof.

När W. i april 1849 sände några strofer ur denna glunt till Uppsala skrev han:"Ej alla [gluntar] är så idylliska som denna; men det burleska elementet, förenat med det idylliska och sentimentala,har för mig ett särdeles behag."
(Sven G. Svenson, pocketuppl. s 110)

Glunt VII Harpospelet på Schylla
Titel i manus: Harpo-Concerten på "Schylla"

Jonas Hålls analys av Glunt: nr VII: Harpospelet på Schylla
Wennerberg plagierade


Glunt VIII Huruledes Månen intresserar sig för Glunten och Magistern
Titel i manus: En natt hos Norbergs

Glunt IX Nattmarschen i Sanct Eriks gränd

Stickord i W:s kommentarer:
Pumpen, Eriksgata, Dombron.

Översättning till tyska
 
I det äldsta manuskriptet kallad "Gluntens drillmarsch" och "Nattmarschen" men i den första tryckta utgåvan från 1850 "Nattmarschen i Sanct Eriks gränd" (Svenson s 412 ff)
Kommentar av Herdin (1935) Herdin skildrar hur mörk och smutsig gränden var. Han ger "pumpens" historik, berättar att gränden har en lång historia; Ursprungligen dubbelt så bred men 1759 såldes den till granntomtens ägare som byggde hus där, han berättar om brandvakten. För utsocknes är det värt nämna, att fallhöjden från trottoar till gata är ung. en halvmeter. Numer finns en järnräcke, som skyddar mot fall. Det är sannolikt, att det räcket inte fanns på Gluntens tid. Undersökning om detta pågår.

”Och hur svårt det se´n ha sig att komma upp”. Ovanlig konstruktion som dock finns belagd i SAOB:
b) (†) opers., i uttr. ha sig svårt för ngn att göra ngt, ngn har (stor) möda osv. att göra ngt, det tar emot för ngn att göra ngt; äv.: ha sig svårt att göra ngt, ha möda att göra ngt. Schulthess (1885). Auerbach (1913).

Jfr: c) i uttr. det har sig icke lätt med ngt, ngt är icke lätt; det har sig icke lätt att göra ngt, det är icke lätt att göra ngt. Dermed (dvs. att läsa Dantes skrifter) hafver det sig, för Italienarne sjelfva, icke alltid så lätt. 2SAH 39: 243 (1864). Att minska importen har sig icke så lätt. PT 1908, nr 125 A, s. 3.


Glunt X Dagen därpå

Glunt XI Gluntens moster
Gluntens moster kallades i manus Enkefru Kavath


Stickord i W:s kommentarer:
Dragarbrunn, Gluntens moster.
 
Kommentar av Herdin (1935): Han berättar om Dragarbrunns historia, om trolig förebild till frkn Hoppenrath (en moster till hans ungdosmvän Adrian Thengberg i Skara.)
Om moster

I JO:s utgåva 1949 diskuteras olika förebilder till fröken Hoppenrath.

Pelle Räf i Axvall skrev i mars 2016:
”Har då och då funderat på vem hon var:
 
1. En under mitten av 1800-talet livs levande person bosatt i Uppsala.
2. En under mitten av 1800-talet livs levande person bosatt i Skara med omnejd.
3. En fiktiv person som råkade rimma på mat (Betydligt svårare är att rimma på oxbringa).
Eller något mellanting mellan 1, 2 & 3.    
Slog idag en forsk å SoLB (Skara stifts- och landsbibliotek) och hittade då en bataljonsfält-skär och son till en bataljonsfältskär Carl Hoppenrath, som levde på en höft 1784-1830  i Skövde, och erinrade mej då, utan någon som helst anknjutning till rubriserade, vad Uno Bohman alltid brukade plocka in i alla sina kåserier, vad de än handlade om: ”Det var finare att köra i studenten i Skara än att ta den i Skövde”.
Emellertid, denne fältskär begåvades av sin hustru med minst fyra döttrar:
Johanna Margareta, född 1811
Clara, född 1814
Charlotta Ulrika, född 1817
Dorotea, född 1819.
 
Med innerlig förhoppning att alla inte är väl kända av alla akademiledamöter,
Wänlixt,
Pelle Räf,
Axvall”
Jag svarade: Kul uppslag!
Jag har sänt ditt mail vidare till Adam Taube som i sin utgåva av gitarrackompanjemang till Gluntarne skriver att det troligen inte finns en enskild förebild till Mostern utan att flera bistra damer är förebilder för denna respektingivande person.

Eiar Malm  skrev i Ack, i Arkadien (1949) ett helt kapitel om Glunten och hans moster.

jag tror jag läst någon tredje författares kommentar till samma fråga men kommer inte på det.

Jo! Jag slog upp på GAs hemsida 2.  Kommentarer till Gluntarne (och gav honom kopia av det som står här.)
Harald Bohlin


Någon dag senare meddelade Pelle:
”Den tillfälliga, lokala scarensiska hoppenrathforskningen går vidare, nu med ett par fynd via DSDT, vilket är uttytt Digitaliserade svenska dagstidningar.
Dessutom konstateras att de fyra i Skövde födda fröknarna Hoppenrath gifte sig åren 1835-48, vilket gör att det är hart när uteslutet, att någon av dem bodde på glasberget i Dragarbrunn i Uppsala då GW författade Gluntarne.
De två ”fynden” skickas Dig om ca en kvart när de skannats.”

Fynden saknar dock relevans för Glunttraditionen. Men där uppger Pelle att det inte finns någon Hoppenrath i registren till Uppsalas bouppteckningsregister 1800-99, ej heller i Vadstenas RR&Mag:s bouppteckningsregister – 1900.


Fröken Hoppenrath:
Googlar man på det namnet får man 97800 träffar, bl a:

Hoppenrath Name Meaning
German: habitational name from a place so named in the Lower Rhine region, or from Hoppenrade in Mecklenburg.

"...  och har goda skäl att önska mig för hin i våld..."
Enl. SAOB används "hin" bl a:
II) ss. bestämd fristående artikel o. i därur utvecklade anv.
 e) i uttr. gå för hin i våld (förr äv. bl. för hin), gå "så långt vägen räcker", gå förlorad, försvinna, förstöras, gå "åt fanders"; vara för hin i våld (förr äv. bl. för hin), vara borta l. försvunnen l. förlorad l. förbi. Så är glädjens tid för hin. CFDAHLGREN 2: 106 (1839). Om några ädelstenar gå för hin (vid stadens brandskattning). JOLIN UHansDr 114 (1860). GHT 1905,
nr 203 B, s. 4

Glunt XII Magisterns misslyckade serenad

Stickord i W:s kommentarer:
”Ställ dig här”

Översättning till transpiranto
 

Att denna glunt bygger på en verklig händelse bekräftas i:
"Från Hedda Cronstedts ungdomsår" av Gurli Taube (1957 i Meddelanden från Riddarhuset).
Där omnämns ett brev från Hedda 1848 till väninnan Pauline Wahllöf (gift Liepe) där Hedda berättar om hur hon gått miste om serenadsången. Det var samma år som Glunt nr XII skrevs.


"och inga apparancer"
Ursprungligen  betyder det: ingen visar sig (i fönstret). Men SAOB på nätet säger att det betyder: Inga utsikter (till framgång). (Det kan i andra sammanhang också betyda utseende, yttre sken.)
En påpasslig vän har dock kopierat ur den äldre, tryckta SAOB där det framgår att uttrycket kan tolkas som en ordlek med anspelning på den ursrspungliga betydelsen samtidigt som den vid mitten av 1800-talet gängse betydelsen gällde utsikter till framgång.
Uttrycket förekommer också i Stor-Glunten: Minns du hur ödet... "Visst blir kassans tillstånd allt värre/ apparancerna dagligen färre".

 
Glunt XIII Huru Gluntens svårmod, på "Äpplet", skingras av Magisterns vårfantasier
Titel i manus: Huruledes Glunten på Källaren Äpplet småningom repar mod vid Magisterns vår-fantasier



Glunt XIV Gluntens Vigilance
Titel i manus: En "Vigilance" i nöden

Kameralexamen, en äldre svensk akademisk ämbetsexamen som infördes 1799 och som gav behörighet att inneha befattning i de publika räkenskapsverken samt i rikets kollegier ha befattning med kameralmål.
Kameralexamen innefattade betyg i teologi, svenska språket och aritmetik samt grunderna av naturrätten och sedeläran. Utöver dessa ämnen stadgades även om bevis på vunnen praktisk skicklighet.
Utöver de 1799 stadgade ämnena ingick från början även kameralvetenskap, vartill 1839 kom grundlagarna. Kameralexamen avskaffades 1863 och ersattes med examen till Kungl. Maj:ts kansli.(från Wikipedia)
Den s.k. snillekommittén, som skulle utreda rikets allmänna undervisningsverk, skrev i sitt betänkande 1828 att fordringarna i ämbetsbildningen dittills varit alltför låga och begränsade. Nivån på kameralexamen betraktade kommittén som demoraliserande låg, i synnerhet om lärosätenas anseende skulle kunna höjas.
(Göran Blomqvist: Elfenbenstorn eller  Statsskepp. (1992 s 114-117)

På google kan man se, att Gustaf Fredrik Durling, född 1809 blev student i Uppsala just 1828 och avlade kameralexamen redan 1829.



Glunt XV På "Flustret" en söndagseftermiddag under rötmånaden.
Bracka: BRACKA brak³a², i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 m., sällan f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar Linc. (1640), I. HOLMSTRÖM (c. 1700) i 2 Saml. 2: 94).
[liksom ä. d. brakker (pl.), feng. braccas (pl.), trol. af lat. bracca, sidoform till brāca, hvilket är lån från keltiskan, dit ordet trol. inlånats från germ. språk; jfr BROK]
[BRACKA 1]
1) (numera knappast br.) byxa, byxor; i sht i pl. HELSINGIUS F 4 a (1587). (Ryttarna) låthe iaghe sigh som een hoop medh harar, när the höre een Pålack nempnas hadhe the så godtt som skittitt i brackan. CARL IX (1601) i VittAH 3: 285. Wijdhe franzoiske brackor. RUDBECKIUS Kyrkiost. 28 (c. 1635). ROOS Skolg. 16 1868; om ä. förh.). – jfr BECK-, SILKES-, SKINN-, VID-BRACKA.
[BRACKA 2]
2) [i studentspråket uppkommen ellips af SKINN-BRACKA ss. skymford om borgare]
skymford urspr. användt mot l. om i sht näringsidkare o. handtverkare (o. deras gesäller) för att beteckna dem ss. personer med trånga vyer o. utan högre kultur (men med tryggad ställning i ekonomiskt hänseende); senare i allmännare anv.: spetsborgare, filister, (mer l. mindre obehaglig) kälkborgare. Kom brackor, gör'n knäfall för vingudens män! J. WALLENBERG 39 (c. 1765). Mariannes bröder hade en vana att kasta ut ordet "brackor" om alla dem, som icke fått elementarskolans bildning. BENEDICTSSON Fru M. 107 (1887). Ja, jag är artist, men pappa och mamma är brackor. STRINDBERG Tr. o. otr. 4: 61 (1897). Brackan, d. v. s. den som drunknat i det konventionella, har svårt att begripa skämt. LAURIN Skämtb. 307 (1908). – jfr HVARDAGS-, JUBEL-, PÖS-, SKINNBRACKA m. fl.
Från SAOB

Sodavatten enl. Wikipedia
Sodavatten är en beteckning för olika typer av vatten, vilka har det gemensamt att de innehåller en naturlig eller tillsatt mängd natriumkarbonat (även kallat soda).
Naturligt sodavatten förekommer i form av mineralvatten från vissa alkaliska källor i Centraleuropa. Till de mer kända hör de i Karlovy Vary (tidigare Karlsbad) i Tjeckien samt i Selters i tyska Hessen. Sodavatten från dessa båda platser är även känt under benämningarna "karlsbadervatten" respektive "seltersvatten". Beteckningen seltersglas (med vilket avses vattenglas), liksom Alka-Seltzer kommer också från toponymen Selter.
Sodavatten som beteckning på vatten med i efterskott tillsatt natriumkarbonat användes i äldre svensk farmakopé för en lösning av 1 del natriumbikarbonat i 100 delar kolsyremättat vatten. Detta kallades även "dubbelt sodavatten" eller, på latin, "solutio supercarbonatis natrici".
Den i vardagslag vanligaste användningen av begreppet torde dock vara den som bara syftar på ett kolsyrat bordsvatten med en liten tillsats av natriumkarbonat och natriumklorid samt eventuellt även kalciumklorid. Denna typ av sodavatten används inte minst till att blanda med olika spritdrycker, till exempel whisky.
Sodavatten är även verksamt mot sur mage.[1]


Glunt XVI Hulda skymning
Titel i manus: En vinterquell 1845, vid brasan

Stickord i W:s kommentarer:
”för en vansklig lager låter dig flå
dig fjorton gånger”.
För en vansklig lager låter flå dig fjorton gånger: För att få disputera för filosofie magisterexamen måste man först avlägga kandidatexamen vilket krävde att man tenterade i alla 14 ämnen. Det skulle i princip ske på samma dag men i praktiken jämkade man på det kravet.

Marsyas: Marsyas var en frygisk satyr i grekisk mytologi. En dag hittade han Athenas dubbelflöjt, som hon kastat bort, därför att hon ansåg att hon blev ful, när hon använde den och blåste upp kinderna. Marsyas var redan ful och brydde sig inte. Han beslutade sig för att utmana olympen Apollon i en tävling om vem som var bäst på att spela flöjt. Vinnaren fick göra som han behagade med förloraren. Apollon vann - enligt vissa versioner lyckades han med den omöjliga uppgiften att spela flöjt upp och ned. Apollon gjorde processen kort med Marsyas, som fräckt nog hade vågat utmana guden. Apollon hängde upp satyren i ett pinjeträd som stod vid en flod vid namnet Marsyas, och flådde honom levande.

Resignera:  lat. resignare, avlägsna sigillet från (ett brev), öppna, upphäva, göra ogiltig, giva tillbaka, avstå från, av re-, åter, tillbaka, äv. betecknande upphävande av en tidigare handling:
1) (†) med avs. på tjänst l. befattning l. ämbete o. d.: (frivilligt) avgå från, lämna, avsäga sig; äv. med avs. på rättighet l. krav l. egendom o. d.: (frivilligt) avstå från, uppgiva;

 
Glunt XVII Magisterns flamma

Glunt XVIII Gluntens flamma

Stickord i W:s kommentarer:
Gluntens flamma, de Geer, Carolinabacken.

De lustar snöda längesen äro döda =  fåfängliga (usla) lustar
polyglott = mångspråkig (av gr. πολύγλωττος) flerspråkig,  mångspråkig. jfr polyfon och polygam

”… så vit som en svan,
så gjorde man dig till den värsta morian”
Morian = ursprungligen: person från Mauritius, numera i sht arkaiserande eller skämtsamt neger; även om mansperson tillhörande annat mörkhyat (exotiskt) folk; "svartling.
Vill du veta mer?
 
Enligt en icke fullt säker tradition skall förebilden till Gluntens flamma ha varit professorskan Hedvig Christina Stålhammar, född Schröder, maka till filosofiprofessorn Erik August Schröder. (Anm: hon var sannolikt f. Stålhammar och gift Schröder) (JO)

”vrida vår kran”: Mitt på bordet fanns en brännvinskanna med flera kranar ur vilka det serverades olika kryddningar för olika smaker.
Vill du veta mer?

Glunt XIX En kväll på kyrkogården
Titel i manus: Magisterns och Gluntens melankoli

Stickord i W:s kommentarer:
”En teckning utur vardagslivet”.

Glunt XX Mötet i Domtrappan
Titel i manus: "Ille angulus mihi ridet" från Horatius: Ille 
terrarum mihi præter omnes angulus ridet. Främst bland alla vrår 
uppå jorden ler dock denna emot mig.
Wennerberg torde ha varit ironisk när han valde denna titel: 
Glunten är ovälkommen på alla krogar utom möjligen på den sista: 
Sju helvetes gluggar.

Glunt XXI Gluntens misstag

Stickord i W:s kommentarer:
”à la Musard”, Herr Chiewitz, ”skona mig för explikation”.

Musard, Philippe, fransk danskompositör (omkr 1792-1859). Anordnade på 1830-talet i Champs-Élysées danskonserter som blev populära och efterbildades, bl a i Stockholm på 1840-talet. M. skrev en mängd danser och utbildade kadriljen som musikstycke. (Tobias Norlind i Nordisk Familjebok 3:e uppl).

Einar Malm återger W:s egen kommentar att när bron var invigd var det många som menade att den vid avsyningen inte borde ha förklarats fullfärdig utan fallfärdig. Malm fortsätter med  att skildra att Chiewitz, som bl a uppförde NovillaTivoli och basarbygganden på Karl XIII:s torg i Stockholm, utsattes…. för en indignerad presskampanj. SDålunde hade Tidningen Upsala i skarp ton påtalat entreprenörernas  inkompetens och brons oduglighet – den måste oupphörligen repareras. (Ack, i Arkadien s 144)

Einar Malm berättar att när denna glunt framfördes för Juvenalerna så sjöng de med i korus i omkvädet med lätt ändring av texten: "Visst va´ ni lite mosi´a,/ av nektar och ambrosia./ Och ej så lite till ändå/ då ni kunde göra så."

Einar Malm: Ack, i Arkadien (1949 s.145 f)

Om moster, se Glunt XI

Herr Chiewitz och hans bro                                                                          
UNT 86-07-08


" ambrosia"
gudomligt ämne, som enligt den grekisk-romerska mytologien ansågs äga kraft att rena och bevara; gudaspis

dryad = trädnymf, i grekisk mytologi och hinduism en grupp skogsnymfer som lever i eller i närheten av träd. Ordet dryad kommer av grekiskans dryas vilket härleds ur drys "ek", "träd".
Dryaderna föddes bundna till ett specifikt träd och om trädet dödades dog också den dryad som var associerad med det. Av den anledningen bestraffade dryaderna och gudarna människor som skadade träden. Dryaden gestaltas som en vacker ofta grön- eller brunklädd kvinna med blommor, växter, löv och kvistar i håret beroende på vilken skog hon gestaltar (barrskog, lövskog o.s.v).

Från Wikipedia



Glunt XXII Hemmarsch från Eklundshof med en bondspelman
Om Nystedt, se under Glunt VII


Stickord i W:s kommentarer:
Nystedt, medicofilarn, ”gå nu backen neråt brunns-salongen”, ”akta blåa fracken”, Polacksbacken, Ole Bull, Bleket, källan, ap´teket, nattpatrullen,  ”klipparn där i tullen”, lampan ut.


Bankade och slog vår Ole Bull: Den kände norske tonsättaren besökte Uppsala 1843. I JO:utgåvan återges hur Bull beskrivit detta besök samt ges hänvisning till Sundblad J, Upsalalif , Stockholm 1884). Vidare återges utdrag ur ett brev från Otto Beronius till Wennerberg om deras umgängesliv under studentåren. (JO)

Glunt XXIII Anklagelsen

Stickord i W:s kommentarer:
Kameralen.

Kameralen var en lägre juridisk examen. Beronius tog emellertid också den filosofiska graden. (JO)
 
SYRTUT syrt ɯ't , äv. (numera mindre br.) SURTOUT surt ω'l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, l [ liksom d., nor., t. o. eng. surtout av fr. surtout, eg: över det hela, ovanpå allt, av fr. sur, över, av lat. super , över (se SUPER- ), o. tout , allt, av lat. totus , hel, all (se TOTAL)

Plagget kunde se ganska olika ut i olika tider och miljöer. T. ex: ”Herrarnas klädsel bestod mest i en brun frack, gul vest och grå pantalonger, men alla nya syrtuter (Redingote) vore med en knapprad och räckte endast til knät.” MagKonst 1827 , s. 48. ”Surtout af mörkblått kläde med 2:ne rader knappar, försedd med gul passepoil å kragen.” KrigVAT 1839 , s. 87. (Utdrag ur SAOB)


”Nå så besitta mig”: Svordom, vanl. i formen besitta, oftast med (eufemistiskt) utelämnadt subj., ofta med utelämnadt obj.; jfr ANAMMA 7 b, ANFÄKTA I 6, REGERA. Besitta mej, här är ju ingen tid. BELLMAN 1: 82 (1769). Hin besitta / så glad han blef! C. F. DAHLGREN S. (1891). Nå så besitta mig, gråter han inte han, den juvenalen! WENNERBERG 2: I49 (1849, 1882 (Sammandrag ur SAOB)

Glunt XXIV Efter kameralexamen


Glunt XXV Examens-sexa på Eklundshof

Glunt XXVI Impromptu-balen

Glunt XXVII Slottsklockan

Stickord i W:s kommentarer:
Slottsklockan
Slottsklockan, eller Gunillaklockan, efter Johan III:s drottning Gunilla Bielke. Ringer varje dag kl. 6 på morgonen och kl. 9 på kvällen. Klockan göts 1588 och uppsattes i sin nuvarande stapel 1756. (JO)
 
Glunt XXVIII Gluntens reskassa

Stickord i W:s kommentarer:
Löfven: Sänder Löven en….:  Clas Löf övertog sedermera källaren Äplet efter Österberg. Se Glunt XIII. (JO)

Anfäkta: Svordom; eg. med personobj.; jfr ANAMMA 7 b. Hin håle anfäkte allt sqvaller och pack! J. WALLENBERG 38 (c. 1765). F-n anfägta mig! LIDNER Sen. skr. 78 (c. 1785). Hin a(nfäkta)! DALIN (1850). Fan anfäkte honom. AHLMAN (1872). – [jfr ANAMMA, BESITTA] med (eufemistiskt) utelämnadt subj. i formen anfäkta. Anfäkta er kärngar. J. WALLENBERG 38 (c. 1765). (utdrag ur SAOB)


Glunt XXIX   Avskedet på Flottsund

Stickord i W:s kommentarer:
Knäppingen, Löfstabro, Vårdsätra.

Vid Knäppingen, där Vasaborgen

sist skönjdes mellan parkens träd
jag tvang dem lämna mig och sorgen
och vända om. – Men du for med!

Ortnamnsforskaren, doc. Mats Wahlberg ger följande kommentar:

Med parken avses det som nu oftast kallas Kronparken.
Namnet Knäppingen finns faktiskt markerat på ekonomiska kartan (blad 11I 7a). Enligt våra uppteckningar från 1930-talet verkar den då vanligaste namnformen ha varit Knäppingebacke, som ännu är i bruk. Namnet avser en backe på (förlängningen av) Dag Hammarskjölds väg strax före avtagsvägen till Hammarby kyrkogård. Namnet är en bildning till ordet knapp i den allmänna betydelsen ’upphöjning’. Några torpnamn Knäppinge i Södermanland, gårdnamnet Knäppingen i Lycksele i Västerbotten och Knäppingen, namn på en sten i ån vid Torshälla stad, innehåller rimligen samma ordelement. En närbesläktad bildning är knäppa, känt från bl.a. Sörmland i betydelsen ’(brant) backe’.

Lars Linder har påpekat att det kan verka konstigt att det är Vasaborgen och inte domkyrkan som syns från Knäppingen och förklarade det med att på Gluntens tid hade domkyrkan fortfarande de Hårlemanska huvorna, inte de höga tornspiror som nu finns.

Under diskussionen om placering av Sten Sturemonumentet förekom många alternativ men till slut stod valet 1924 mellan Kronåsen och Knäppinge backe. Omröstningen  gav 298 röster för Kronåsen och 211 för Knäppningen.

Hedersmagister

"Ptro! Ptro! – Se så, kör!"
Språkprofessorn Bengt Nordberg svarade på fråga om att ” prtroo” kommer överraskande i detta sammanhang:
Gluntarna verkar vara en rik källa när det gäller språkliga knepigheter. Jag har inte förut tänkt på detta ptroo. I den allra sista raden av nr 29 är det väl helt klart att det betyder ’kör’. Fortsättningen lyder ju Se så, kör! I SAOB anges naturligtvis huvudbetydelsen som ’stanna’ eller ’sakta in’ som maning till hästar och i andra hand i överförd användning till människor ’stopp, lugna dig’. Men det står också en tredje betydelse som sägs vara en maning till hästen att vrida framåt åt höger, förmodligen  (men det står inte i SAOB) tillsammans med en dragning i högertömmen. Men det intressanta med den uppgiften är att denna användning sägs förekomma i Västergötland, bl.a. med en hänvisning till den västgötske språkvetaren Sven Hofs bok Dialectus vestrogothica från 1772. Hof var lektor i Skara så honom borde Wennerberg ha känt till. Elva rader tidigare står Ack, den som kunde få bygga och bo / Der bort på stranden vid Wårsätra! – Ptro! Där tycker jag det är naturligare att ptro betyder ’stanna (kvar)’, men det kan ju också betyda ’vrid åt höger’ om man utgår från att ekipaget kom norrifrån från Uppsala och man drömde om en framtid på Vårdsätra. Det är inte heller omöjligt att det kan ha betydelsen ’Fortsätt med lätt vridning åt höger’ i sista raden. Det är den enda rimliga förklaringen jag kan komma på.
 
Det tidigaste belägget som anges i SAOB är från 1770, alltså två år före Hofs bok.

Detta inlägg har föranlett två kommentarer:
Erland Bohlin i Örebro skrev: Tack Bengt för intressant svar. Själv har jag i all enkelhet sett för mig att Magistern stigit ur vagnen och nu ska sitta upp igen och då gäller det för Glunten att få hästen att stå stilla så att M kan kliva ombord och därför säger Gl "Ptroo”.

Christer Almqvist i Lidköping skrev: Det var ju en intressant analys. Jag har aldrig funderat så över texten.
För mig har det ju bara varit ett uttryck för hans vankelmodighet inför att lämna Uppsala. "Nej håll'- han stannar, han kör ... . Ptroo - kör 
Själv är jag en gammal "bonnpöjk frå skaraborgsschlätta" . Vi hade häst, så även grannarna och morfar och för oss betydde det stopp, så även för grannen Bertil som hade en köroxe.
Fast allt detta var ju  100 år senare än "Avskedet"  ;-)


Glunt XXX Magisterns monolog
Titel i manus: Gluntens sorg öfver alltings förgänglighet, besynnerligen vänskapens

Wennerberg ger ingen kommentar till denna glunt.

Tempora enim mutantur et nos mutamur in illis:Ty tiderna förändras och vi med dem
ad culpandum quae nunc laudantur: att kritisera det som vi nu lovorda.

Sextettens upplösning
Återfinns i Wennerbergs inledning fast med utelämnade namn. JO återger en tidigare version och presenterar de personer som nämns. (JO)
 
DE TRE
pirum och sinkabirum



Tillbaka till innehållsförteckningen
Tillbaka till första sidan